Igår pratade jag med polisen (polisen pratade, jag storgrät). De vet inte mycket mer än jag och får inte säga så mycket om den andra tjejen i den andra bilen. Men troligen har hon fått något med hjärnan och eventuellt ryggen. Herregud. Jag är så sinnessjukt orolig och rädd att det är allvarligt.
Polisen berättade också att han sett doserna medicin jag fick på sjukan direkt när jag kom in. Han sa att han blivit orolig, eftersom jag fått morfin var femte minut i typ ett dygn, vilket är livshotande. Jag hade alltså kunnat dö där på sjukhuset. Det känns så sjukt att det är mig han beskriver. Detta händer på film, inte med mig.
Han frågade om jag ville se bilder från olyckan, det ville jag inte. Det är som en dimma alltihop, jag vill bara hitta ut. Men det gör jag inte.
Trots att jag mår som jag mår, ska jag kämpa allt vad jag kan för att ta mig igenom detta, och sen kunna gå vidare. Om jag bara kunnat skippa processen.
2 kommentarer:
Jag är bredvid dig, följer dig hela vägen och kommer alltid att finnas för dig när du behöver mig. Jag är så stolt över dig Felicia! Älskar dig så mycket. ❤❤❤
/mamma
Tufft, Felicia! /Gunnel
Skicka en kommentar