Usch, lämnade barnen på skolan för en stund sen. Sebastian ville inte gå, men var såklart tvungen. Så hemskt att gå ifrån klassrummet när en gråtande 6åring klamrar sig fast vid min hals. Höll nästan på att börja gråta själv o ville mest bara ta med honom hem igen, men såklart fick han stanna i skolan. Lilla hjärtat.
Nu ska jag ut på en lång pw i det soliga vårvädret & rensa mina tankar!
Hur ska jag klara av att åka ifrån mina älskade ungar?!
1 kommentar:
"Att skiljas är att dö en smula". Vem som satte ord på den känslan, på just det där sättet har jag ingen aning om. Men precis så kan det kännas.
Det gör förbannat ont att lämna när man kommit så nära som ni har gjort, och så måste det få vara. Det finns inga genvägar runt eller förbi.
Ni kommer att ses igen, många gånger, men det är ju en klen tröst just nu, och ännu klenare kommer den tanken att kännas just i avskedsögonblicket.
Jag ska hålla om dig länge, länge när du väl är här hos mig igen! ❤❤❤
/Mamma
Skicka en kommentar